Stolta mamman

Nu som höggravid börjar jag verkligen önska att tiden gick fortare igen, som i början av graviditeten. Trots att tiden går väldigt fort ändå, så känner jag så. Jag vill kunna röra på mig som vanligt, leka och promenera med min familj och vänner, hälsa på jobbet osv. 

 

Det ända jag tänker på förutom bebis är att springa några varv i skogen. Vilken frihet det vore, just nu känns kroppen mer som ett fängelse.

 

Inatt drömde jag att jag var smal igen och kunde träna och röra på mig som vanligt. Ingen kan längta efter det mer än jag.

 

Samtidigt njuter jag av bebis i magen också såklart, magen är lagom stor och inte alls i vägen. Bebis har inte kunnat sparkats så där ashårt denna vecka så jag antar att platsen är för liten för det. Yes! Jag kan ha mina grabbar hemma när jag vill under gravpenningen så vi kan mysa ordentligt och det blir mkt prat och planering inför bebis kan jag säga. De är så intresserade och längtar så mkt. Så lyckligare kan jag knappast bli!