Stolta mamman

Nae, - timmarna, dagarna, veckorna, månaderna, ja tiden helt enkelt går alldeles för snabbt med en bebis. Stanna tiden någon! Liten börjar bli stor! Det är ju verkligen inte klokt vad första tiden i bebisstadiet springer i väg. Det är väl så när man njuter och har det bra, men är det kämpigt och jobbigt står tiden helt still. Det är konstigt det där!

 

Våran Juni njuter verkligen av livet och tycker om det mesta, det mesta är verkligen spännande och roligt. Förutom främlingar, välling/pureer och ta på sig kläder då. Främlingar får Juni att gråta, välling/pureer får Juni att kvälja och när vi tar på Juni kläder skriker hon rätt ut. Men annars älskar hon att skratta åt hennes bröder som alltid försöker locka till skratt, tittar runt i vagnen/famnen är också en favorit, för att inte tala om att ligga och klappa och snarka ihop med hunden.

 

Jag har lämnat Juni i några timmar själv med pappan i huset vilket gick jätte bra (då hon sov i stort sätt hela tiden), det enda problemet är att hon inte äter annat än bröstmjölk fortfarande. Välling går fetbort och kommer skeden fram med pure KANSKE hon öppnar munnen, men då smakar hon bara nån gång för att vägra öppna munnen igen. Får hon dock smaka våran mat på fingret mummsar hon i sig flitit.

 

MAMMA är något Juni har börjat säja och det säger hon bara när hon är trött och/eller hungerig. Så när jag var borta var det mycket "MAAAMMAAAA", här hemma. Mammas sötnos, gissa om hjärtat smälter?

 

Sitter gör hon också väldigt länge och stadigt, vilket var tidigt för hennes ålder enligt BVC. Lika så rädslan för främlingar som mer brukar vara aktuellt i 8 månaders ålder. 

 

63 cm och 6200 g stor har hon hunnit bli min brutta och allt såg bra ut på 6 mån-kontrollen idag. Förutom allt detta har hon också börjat med att fakehosta för uppmärksamhet, ställa sig i kryppositation och försöker ställa sig själv med stöd. Hon pussas också tillbaka när man pussar henne. Nu går det undan!