Softish
Alltså att ha en 6åring samt en 4åring är ju hur bra som helst. De har vaktat upp på mig under min graviditet. De kan sitta och leka i timtals så jag kan vila. De kan nörda på paddor, se på tv lr helt enkelt bara ligga ute o softa i solen. Detta är min vardag, ingen att springa efter eller ha speciellt mycket koll på. Snacka om att vårat liv kommer vändas upp och ner snart haha.
När barnen var nyfödda sov de, åt och bajsa hela dagarna. Jag och R kunde därför också vila upp oss där emellan. När M kom sov han hela nätter från början (fick lov att väcka för mat då han inte gick upp i vikt), vi har haft en väldig tur med den första tiden med barnen. De var inga skrikbarn alls.
Många tycker ju att den första tiden är jobbig medan jag mer har levt i min "bebis bubbla" (det är mycket värre sen när de börjar krypa och vara på allt) och älskat för det mesta allting (självklart har man också varit trött i bland och fått gått upp på natten). Jag har också valt en sådan bra pappa till mina barn som tagit sitt ansvar och delat det med mig 50/50, vilket jag tror underlättar väldigt mycket också.
Jag fick aldrig någon tvåbarnschock som många pratat om, utan jag tyckte att när man ändå har ett barn kan man lika gärna ha två. Så nu är jag livrädd för att vi ska få trebarnschocken, kolik och hela fadderullan. Nu är ju ändå grabbarna rätt stora så det blir ju lite som att börja om med.
Ja detta ska iaf bli spännande. Jag känner att man får passa på att vila upp sig nu på våren för sen blir det väl full rulle. Som tur var ska R vara hemma i 2 månader med oss i sommar när bebis kommer, så början ska bli så lugn och bra som möjligt för oss ALLA.
Nu längtar vi till bebis trots orosmoln. :)
