Förskolelämning
Det var ett tag sedan jag uppdaterade er om hur det går för lilleman på förskolan som han började för 1 månad sedan. Milo har ju gråtit vid varje lämning men det har alltid gått över innan jag hunnit utanför dörren sen han började på förskolan. Sedan har han alltid trivts och haft roligt i förskolan från första början. Den här veckan däremot har han inte gråtit någon gång vid lämning (än) vilket känns jätte bra. Pedagogerna berättade idag att han har bubblat och pratat jätte mycket med dom, precis som hemma alltså. Han har också gått fram till pedagogerna och tagit deras hand för att visa dom något eller gått fram bara för att ge dom en jätte kram. Han trivs med andra ord strålande på förskolan.
Det känns skönt att han redan är sig själv där då det tog betydligt längre tid för Alvin att våga vara sig själv och han vågade inte ens prata där förrän i somras. Nu har han däremot skaffat sig en massa kompisar och berättar saker för pedagogerna och nu när jag var på Milos inskolning såg jag att han till och med styrde lekarna och var en jätte bra kompis och berättade vad vi gjorde där osv. Nu brukar han berätta för mig vem som är vem på förskolan, tex - där är Miltons pappa eller mamma. Vilken koll de har våra 3-åringar. Det märks att grabbarna blivit stora! 
