Inget sätter stop för Milo
Ojojoj! När Milo föddes var han så lugn. Visst han ålade ifrån oss innan han var tre månader och kröp ifrån oss vid 6 månader och gick ifrån oss som 10-11 månaders bebis, men ändå ganska lugn. Alvin var värre som bebis och skulle utforska och vara övefallt, allt var intressant. Milo har mer kunnat sitta i mitt knä ett tag och mysa men nu, nu är han inte still en sekund. Han kan ju missa något roligt ju! Vad finns det bakom tvn egentligen? Bäst jag klättrar upp och kollar, upp på spisen med, kanske lagas det mat? På bordet då, finns det någon mat där att sätta foten i? Jag hinner bara ta ner honom, skälla och sätta mig för att hitta honom där igen. Jag blir galen på honom och inget hjälper, hur arg jag än blir på han.Ute är han precis likadan, klättrar och springer överallt samtidigt. Tur jag kan trösta mig med att aktiva barn är smarta barn!
