Saknad
Vaknade upp i morse och kände mig lite "down" men tänkte inte mycket mer på det och satte mig tillsammans med familjen vid frukostbordet. Då kom minnerna upp från nattens dröm om min avlidna pappa och kunde inte hålla tårarna borta. Det var en "bra" dröm, en önskedröm jag så många gånger förr har drömt. Jag drömde att pappa kom tillbaka till oss och han stod i ytterdörren till radhuset vi växt upp i och gav mig en kram. Ingen av oss ville släppa taget och vi var så lättade över att äntligen få vara i varandras famnar igen. Usch jag blir så ledsen bara jag tänker på det och det gör så ont i mitt hjärta att jag aldrig får krama om honom igen. Årsdagen närmar sig och det är väll därför jag känner mig så känslosam. Alvin sa att jag inte ska vara ledsen, förlåt mamma sa han. Mammas älskade pojke! För att få mig på bättre humör föreslog Richard min kära man en shoppingrunda på Merums shopping galleria. Men innan vi åkte gick vi förbi minneslunden och lämnade självplockade blommor till vår saknade pappa och morfar. På en blomaffär hittade jag ett hjärta som nu står vid ljuset jag brukar tända till pappa. Saknar dig!
