My big baby boy
Min Milo, bäste Milo har ju ålat ett tag för att ta sig fram som ni vet. Han börja med någon meter men nu ålar han till och med ut ur rummet och in till ett annat. Min bebis är alltså inte längre kvar där man lämnat honom. Det känns så konstigt, har inte vant mig ännu, allt går ju så fort! Min lilla pluttis är ju så liten och klen, han är ju en bebis och dom är inte så rörliga av sig utan ligger mest stilla där man lagt dom! Haha så fel man har. Jag blir lika chockad varje gång han tagit sig iväg. Nu har han också börjat gå upp i kryppositation ett tag (ibland står han också på alla fyra med rumpan i vädret) och har också försökt att ta sig fram på detta sätt vilket resulterar i att huvudet slås rakt i golvet. Min stackars älskling! Men snart ni Kryper han nig i väg utan att dunka huvudet i golvet. Mammas stora bebis!
