Som ni vet har jag mått fruktansvärt dåligt under denna graviditet. Allt började ungefär när vi kom hem från resan (Egypten) och vi fick ett plus på stickan (var då i v 4). Direkt började jag må illa och började spy ca i graviditetsvecka 6. Jag spydde ca 10 ggr per dag och som ni då förstår fick jag inte behålla ett dugg och spydde galla då det var tomt i magen. Tisdagen innan jul åkte jag in till KK och de gav mig medicin som skulle stoppa kräkningana (vilket hjälpte) och eftersom blodprov och urinprov visade uttorkning och näringsbrist frågade de mig om jag ville läggas in med dropp. Dum som jag var tackade jag snällt nej och tackade för mig. Det var sent på kvällen och jag ville hem till våran son. Medicinen gjorde att jag inte spydde lika ofta men jag hade kvar illamåendet from hell. Ett illamående som satt i 24/7 och jag spydde fortfarande ilf 1-2 ggr per dag. jag låg bara i soffan och kunde inte röra mig eller få i mig något. Skulle jag göra något av detta skulle jag spy direkt!
Det blev julafton som skulle firas hos min mor som bor två gator bort ifrån oss. Gå dit gick väl sådär trots att jag mådde illa, väl där satt jag bara på en stol då jag trodde jag skulle spy om jag rörde på mig. Jag orkade inte vara social med släktingar och kunde bara peta i julmaten. Vi gick hem ganska så skapligt (runt 20:00) och då mådde jag inte bra. Jag fick spy på vägen hem och fortsatte väl hemma med. Vi gick och la oss och jag kände att jag hade onda magsmärtor men somnade till slut ändå. Vaknade sedan kl 02:00 av fruktansvärda smärtor i magen och jag kräktes galla hela tiden. Det blev att åka upp till akuten som skickade oss vidare till KK. Där visade det sig att jag blivit förstoppad av medicinen jag fick mot kräkningarna. Fick medicin mot det och stannade där under natten. Jag fick en ny medicin mot förstoppning som jag måste ta så länge jag går på medicinen mot kräkningarna.
Låg hemma på soffan som en zombi hela veckan och mådde skit. Vi skulle ha firat nyårsafton hos släkten (min sida) men fick ställa in. Jag kunde ju inte ställa mig upp utan att spy. Nyårsafton blev firad i mjukis, utan mat för mig i soffan. Vi gick och la oss kl 23 och sov igenom 12 slaget.
Nästa vecka skulle Richard jobba men fick sjukskriva sig då jag inte kunde ta hand om våran son. Richard fick alltså vara hemma och sköta om hemmet, hundarna och Alvin ensam. Själv låg jag som ett kolli i soffan, kunde knappt röra mig eller få i mig något. Veckan efter det skulle Alvin inskolas på hans nya förskola som jag skulle ha gjort med honom. Inte klarade jag det heller och Richard fick ta föräldrarledigt ist för mig. Inskolningen var bara i en vecka då det gick så bra och Alvin trivdes som fisken i vattnet. Richard var nu tvungen att börja jobba igen och jag som spydde av minsta ansträgning och knappt fick i mig någon mat var tvungen att ta över. Vad gör man, finns inget annat val? Mådde skit när jag var tvungen att gå ända till fsk men det var värre att hämta på em för då mådde jag sämre. Har hela tiden mått bättre på fm under denna graviditet. Ibland fick jag ställa mig och spy i någon buske på vägen hem från fsk. Väl hemma kunde jag ju inte längre ligga på soffan utan jag var tvungen att ta hand om våran trottsiga nu förskoleunge vilket gjorde att jag mådde sämre.
Efter någon vecka (gravidvecka 16) mådde jag lite bättre och uppehållen mellan kräkningarna kunde vara med någon dag nu. Efter ännu någon vecka var det ännu bättre och kräktes ca 1 gång i veckan. Jag började få i mig mat igen och vatten har jag kunnat dricka. Nu (gravidvecka 19) får jag i mig nästan all mat men kan inte äta något sött, kan knappt äta frukt med mkt fruktsocker utan att må illa. Nu spyr jag bara ca en gång varannan vecka men mår fortfarande illa varje dag men inte 24/7, utan mest någon gång på em/kvällarna. Skulle jag råka anstränga mig lite extra skulle jag börja spy igen.
Nu äntligen börjar jag nästan bli "normal" igen, jag klarar av att städa och laga mat igen. Jag kan ta hand om mitt busfrö till son utan att kräkas (för det mesta) och kan lite smått börja njuta av denna graviditet istället. Detta känns underbart då jag inte visste hur jag skulle klara detta i början av graviditeten. Jag kan ärligt talat berätta att abort kom upp i tankarna (även om jag aldrig skulle göra det) i början. Som tur var kunde Richard avlasta mig mkt hemma och på så sätt klarade vi det tillsammans. Jag mådde väldigt dåligt när jag väntade Alvin med och var sängliggandes i några veckor i början då med men inte såhär. Jag spydde dock inte lika mkt men det kan ju ha att göra med att jag hade inget annat barn att ta hand om. Jag mådde inte heller illa 24/7 utan bara nån gång då och då. Jag kanske mådde dåligt 50% av dagen när jag väntade Alvin och denna graviditet 100%.
Känns iaf bra att vara "tillbaka" nu så jag kan njuta av graviditeten och göra roliga saker med min son igen!
