Man blir som man umgås
Efter 12 år som par börjar jag och Richard bli som varandra. Alltså på rikigt är det vad jag har upptäckt på sistone, haha.
Det började när Richard fyllde år som vi firade med thaimat. Richard har alltid ÄLSKAT nudlar och beställer det ALLTID till thai/kinamaten och äter det även hemma endast som det är. Jag själv har ALDRIG gillat nudlar, och då har jag verkligen gett nudlar en chans, mer än en eller två ggr. Ibland får jag tex för mig att göra nån god thairätt där glasnudlar eller vad de nu kan vara för nudlar skulle passa till, men alltid avskytt det och valt ris istället. MEN, på Richards födelsedag testade jag igen lite av hans och barnens nudlar och tyckte faktiskt om det, efter typ 30 år. Haha.
Igår märkte jag även att Richard börjar bli som mig. Något han normalt sett brukar irritera sig lite smått på är att jag kan gå och titta/känna/lukta på något om och om igen om jag gillar/nöjd över det. Exempelvis om jag köpt nya gardiner, kuddar och plädar till vardagsrummet och vi är där och ser på tv kan jag flera gånger beundra de nya haha. Richard kan då bara skaka på huvudet eller också skratta åt detta. MEN igår gick faktiskt RICHARD in flera gånger och tände lampan i köket för att beundra vår nya tapet, han tom ropade in mig några gånger. Precis så brukar jag annars göra och som svar brukar jag få -"Ja, jag vet att det är fint. Jag behöver inte titta på det igen".
Haha, man blir verkligen som man umgås!
